9 - Ett nytt liv i en ny stad. Igen.

Jag har flytt igen. Eller kanske inte flytt. Flyttat. Jag är ny i en ny stad och läser min drömutbildning. Det är lite mycket just nu så jag har fått lägga böckerna åt sidan. Bara till jag kommit riktigt på plats. Just nu går all min tid åt till att ena sekunden vara så lycklig att jag kan spricka och andra tänka att jag är alldeles för dålig och borde hoppa av innan jag skämmer ut mig. Men det ska nog bli bra det här. Alla är så fina. Så snälla. De pratar och tar hand om en och bryr sig. Precis som jag vill att människor ska vara. Precis som jag vill vara.

/x

8 - En längtan efter dig.

Jag städar mitt rum ifall du skulle komma hit. Jag vet att du hatar att sova under alla kläder så jag viker dem för din skull. Men du vill inte sova i min säng längre. Du vill inte vakna med mig på din arm. Du vill inte somna med mina andetag i din nacke. Det gick så lätt för dig att gå vidare. Plötsligt var du bara borta. Plötsligt pratar du med mig som ett vi aldrig funnits. Som du aldrig kysst mig godnatt. Men jag har inte glömt. Jag kommer aldrig glömma hur du en gång såg på mig.

7 - Höstens intrång i livet.

Igår kände jag den där fina hörstkänslan för första gången i år. Det var mörkt, luften var kall och lätt att andas, jag var lite full och satt ensam mitt i staden. Jag kände den där känslan av att allt är möjligt. Livet ligger fortfarande framför mig. Då kom det till mig. Uppslaget till bok nummer två. Jag såg det bara framför mig. Vinkeln jag letat efter så långe. Där var den. Tydlig och klar. Jag vet bara inte när jag ska finna ro och tid att fylla sidorna. Jag kanske måste bort. Gräva ner mig i höstmörkret. Leva på rödvin och cigaretter. Leva myten.

Fred och kärlek

/x

6 - Orden som gör mitt liv.

Min största kärlek i livet är ordet. Det finns inget finare. Inget mer kraftfullt. Fina formuleringar får mig att rysa, får mitt hjärta att slå snabbare än någon pojkes smekning någonsin kommer kunna. Kanske för jag vet att ordet alltid kommer vara mitt. Det kommer aldrig lämna mig i tårar och ett trasigt inre. 

Det är därför jag måste ägna mitt liv åt orden. Jag måste. Så länge jag har orden i min hand har jag allt jag behöver för att överleva. Allt annat är bonus. Fast det är klart, utan något annat i livet är det svårt att applicera orden på något. 

Fred och kärlek

/x

5 - Om att fly och inte hitta hem men någonstans.

För ett tag sedan blev det för mycket i mitt liv. Mitt hjärta krossades gång på gång och jag visste inte var det hörde hemma och min hjärna kunde inte tänka klara tankar längre. Ingenting var som det skulle. Så jag flydde. Jag packade mina väskor och började ett nytt liv i en ny stad med nya människor. Det var min sista utväg. Det enda jag inte testat för att hitta tillbaka till mig själv. Jag hade varit vilse så länge bland alla pojkar och mörker och ångest och allt annat som tagit mitt fokus. 

Att fly är det bästa jag gjort. Sakta sakta började tankarna klarna. Jag liksom rensade upp bland mina känslor. Allt jag varit för nära och mitt i för att se att det egentligen förstörde mig togs ur fokus. Kvar hade jag bara mig och det som betydde något. Jag lärde mig att jag kan vara lycklig på egen hand. Jag behöver ingen pojke vid min sida för att känna mig behövd. 

I takt med att mina tankar rensades upp blev mina känslor alltmer påtagliga. Plötsligt grät jag till filmer, musik, böcker eller bara tankar. Jag skrattade högt till radion eller av ingen anledning alls. Det hade jag aldrig gjort förut och det var en sådan konstig känsla. Det var som en mur som tidigare skyddat mig från mina egna känslor hade fallit och jag var helt genomskinlig. Allt hade tillåtelse att både komma in och ut. 

Men allt var inte lika fint. Det fanns dagar och nätter som jag grät mig igenom. Tårarna ville aldrig sluta rinna och jag visste inte varför. Jag grät tills jag skakade och somnade av utmattning. Jag låg i fosterställning och lät duschens kallaste vatten rinna över min kropp. 

Jag kommer aldrig förstå hur, men jag vet att ett halvår på flykt räddade mig från att gå sönder helt. Jag har hittat en plats i mig själv jag inte visste fanns. Mina egna känslor.

/x

4 - Rädslan för mig själv.

Tvingade mig själv att läsa igenom det jag hittills skrivit på boken. Jag vet inte varför jag tycker det är så otroligt jobbigt att läsa det. Kanske för jag vet att det förtjänar att vara så mycket bättre. Trots att det bara är att radera och flytta och lägga till vågar jag knappt skriva mer. Jag är så rädd att det ska bli dåligt. På ett intellektuellt plan vet jag att det är bättre med dåligt som kan bli bättre än ingenting men ändå tar det stopp. 

Jag vet inte hur man gör. Hur gör man när man skriver en bok? Samtidigt vill jag inte veta hur man ska göra. Jag vill göra det här på mitt sätt. Jag måste bara hitta ett sätt som är mitt men samtidigt innebär att jag skriver. Att skriva mer annat och läsa mycket får bli första steget.

Fred och kärlek

/x

3 - Livet kommer alltid komma emellan.

Okej, att skriva varje dag känns just nu svårt. Jag vet inte vad jag ska skriva. Jag vet inte längre vad som egentligen var min plan, bara att det kändes så bra. Det gör det fortfarande. Det här kommer bli bra, jag måste bara få en chans att landa i det.

I mitt huvud blandas tankar på framtiden med trasig kärlek och diffusa känslor. Ganska ofta är det en där trasiga kärleken som tar störst plats. Jag hade bestämt mig för att inte skriva om den. Det här ska handla om min väg till framtiden. Men när den trasiga kärleken är en så pass stor del av mig blir det svårt att skriva om annat. Jag får se. Historien om honom kanske kommer fram ändå.

Fred och kärlek

/x

2 - Alla är ju trots allt nya i början.

Jag ber om ursäkt. Främst till mig själv. Den här bloggen (hatar det ordet så otroligt mycket så måste definitivt komma på ett nytt om jag ska stå ut ett helt år) har ju lite som syfte att tvinga mig att skriva varje dag. Kringlan Svensson, en man jag ser upp till på många plan, sa nämligen i en intervju att vägen till att lyckas skriva enligt honom handlar om att just skriva. Mycket. Jag har länge hanterat min kreativitet som, som blivit mindre och mindre med åren, på så sätt att jag väntar med att sätta den i handling tills jag nästan spricker. Annars är jag rädd att tröttna och känna mig dålig. Men nu ska det alltså bli ändring på det. Ett inlägg om dagen SKA publiceras och lyckas jag inte på kvällen då jag känner mig som mest skrivsugen får jag helt enkelt göra som nu, ta igen det morgonen efter. Det blir lite stressigt men det är straffet jag får ta. 

Hur som helst var det väl det jag hade tänkt skriva om fast bättre och finare formulerat. Hittills måste jag nog erkänna att det är ett bättre sätt att liksom tvinga fram kreativiteten. Boken finns i mitt huvud ungefär jämt och ständigt och det är så sinnessjukt kul att skriva!

Fred och kärlek

/x

1 - Allt har en början, det här är min.

Jag har en idé om att jag under ett år ska komma någonstans på vägen mot något. Jag vet inte var jag ska komma, det enda jag vet är att jag vill ägna mitt liv åt att skriva. Jag vill skriva om allt. Livet, feminismen, orättvisorna, komiken, döden, människorna, ALLT.

Under detta år har jag tänkt gå från hon som någon gång i livet drömmer om att skriva en bok till hon som faktiskt sitter där med huvudet fyllt av ord som förflyttar sig ner i fingrarna och förvandlas till skrift. Jag har tagit de första stapplande stegen mot min debutroman och nu är det bara att sitta kvar på tåget och följa med i varje sväng. 

Det här, texten du just nu läser, är den första av trehundrasextiofem stycken som ska hjälpa mig fram. Det här är mitt vattenhål. Platsen där jag vare sig jag vill det eller ej kommer tvingas skriva en gång om dagen. Här hittar du inga bilder på dagens outfit. Här hittar du ingen redovisning om hur min dag varit och inga hejhejbloggen. Här hittar du början på resten av mitt liv och FAN vad bra det kommer bli.

Fred och kärlek

/x