Igår kände jag den där fina hörstkänslan för första gången i år. Det var mörkt, luften var kall och lätt att andas, jag var lite full och satt ensam mitt i staden. Jag kände den där känslan av att allt är möjligt. Livet ligger fortfarande framför mig. Då kom det till mig. Uppslaget till bok nummer två. Jag såg det bara framför mig. Vinkeln jag letat efter så långe. Där var den. Tydlig och klar. Jag vet bara inte när jag ska finna ro och tid att fylla sidorna. Jag kanske måste bort. Gräva ner mig i höstmörkret. Leva på rödvin och cigaretter. Leva myten.
Fred och kärlek
/x
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar